Kolhydrater kan vara små eller jättestora molekyler. De minsta är enkla sockerarter, t.ex. glukos, eller dubbla, som vanligt bet- eller rörsocker, sackaros. De ger oss energi ganska direkt. Sen finns det jättelika molekyler, som är uppbyggda av tusentals enkla sockermolekyler. Bara glykogen är viktigt ur energisynpunkt; det fungerar som en lagringsplats för glukos. Alla dessa finns beskrivna i kursen Kroppens energisystem.
Men naturligtvis finns det också kolhydrater av mitt-emellan-storlek, med så där 3-10 enkla sockerarter. De spelar inte så stor roll i energisammanhang, men förekommer allt oftare i maten. De kallas oligosackarider (oligo = få, fåtal). De finns jämförelsevis sparsamt i naturen, men har alltmer kommit att produceras och användas som livsmedelstillsatser eftersom vissa av dem numera får räknas som ’lösliga fibrer’ och därför ingår i det fiberinnehåll som anges på livsmedelsförpackningar.
Många oligosackarider ingår i det som kallas FODMAP. Förkortningen står för ”Fermenterbara Oligosackarider, Disackarider, Monosackarider och Polyoler” (och har alltså ingenting med det engelska ordet ’food’ = ’mat’ att göra).
Det viktiga ordet är ’fermenterbar’, som betyder att något kan jäsa. Det betyder att de orsaka magproblem (magknip, uppspändhet, gasbildning) på samma sätt som stora mängder fruktos för den som är känslig. (Graden av känslighet beror mycket på vilka tarmbakterier man har.) Men de är också nyttiga genom sina fiberegenskap.
Kortversion: Om du är känslig bör du vara försiktig med livsmedel med tillsatta fibrer; annars behöver du inte bry dig.
